Vasastafetten/Ultravasan 2015
Då har så Vasastafetten, Ultravasan 90 och Ultravasan 45 2015 avgjorts och vilken helg det blev, glädje, tårar, blod och en liten skvätt svett.
Fredag förmiddag kl 11:00. Förberedelserna är i full gång, maten är inköpt, pastan kokar och grönsaker hackas. Tanken är att samling ska ske i Guldsmedshyttan kl. 16:00 och då måste ju allt vara klart. 16:00 alla från Bergslagen har anlänt och vi kan så sakteliga börja rulla upp mot Mora, en resa på ca 3 timmar ska avverkas, men det var ändå ingenting mot vissa andra ska det visa sig.
På plats i Mora börjar vi direkt med att ställa upp husvagnar, bord och stolar m.m. Mat och dryck dukas fram, vid det här laget är alla rätt hungriga. Plötsligt ringer telefonen, Ingmar är fast i Gagnef och ingen vill köra buss en fredag kväll. Vad göra?? Dagens hjälte, Stickan rycker ut och plockar upp en förtvivlad Ingmar och allt reder upp sig till slut.
Lördagen började kl 02:00 för vissa. Tord och Johan (vet att han tillhör Kopparberg, men vi Storådalare är givmilda med publicitet) ska bege sig upp till Berga by för att avverka dom lite smått otroliga 90 kilometerna ner till Mora helt på egen hand. För Johan som hade lite mer bråttom än Tord slutade strapatsen på smått otroliga 7.20.35 och en 19:e plats, Tord som tog sällskap med Tomas Pinni från Nora hela vägen hade i mål 11.22.54 och blev med det 476:e löpare i mål, fantastiskt!
Kl 09:00 gick starten i Oxberg för Ultra 45 km. Till start kan vi varmt säga att vi hade två storådalingar och de var Kent och Veronica Andersson. Kent har haft en ganska fin tränings period bakom sig och kände en positiv känsla inför loppet, Veronica sa att de får ta tid och att vyerna här uppe är det som lockar. 5.34.06 tim senare är Kent så i mål, väldigt trött så klart men på en otroligt hedrande 33:e plats i sin klass. Veronica slet, slet och slet och hon om någon visade att en Storådalare aldrig ger upp, 8.07.51 i mål och även om det var både svett och tårar denna dagen tror jag de flesta var av ren o skär glädje.
Vi har ju pratat om våra riktiga långskubbare men på något viss har jag alltid fastnat för detta med lag och lagsammanhållning. Kl är 06:00 och platsen Mora camping om ca 30 min ska vi ge oss iväg upp mot Sälen för att sedan tillsammans ta oss tillbaka till Mora de 9 milen. Som vanligt gjorde vi även detta år upp en tidsplan, en tidsplan som skulle vissa sig ha vissa brister men som även var rätt väl planerad i vissa fall.
09:00 går starten och första sträckan har med trygg hand Ingmar fått ta. Ingmar sprang en sträcka för oss i fjol också men då var det den korta 4,5 km mellan Oxberg-Gopshus. I år avverkade han de 9,2 km upp till Smågan på 46.08, vilket gav laget en bra start i form av en 131:a plats.
I Smågan väntar Niclas, han har själv satt tiden på schemat och den är inte blygsam utan 61 min vill han gärna ner till. Senast han hade den här sträckan var 2010 och då blev det 1.04.10 men tanken var att de skulle bli bättre i år! Loppet flyter på riktigt bra men vid 9 km är kraften och orken slut, alla spångar börjar ta ut sin rätt. Niclas växlar efter 1.04.43 och för ändå upp laget till en 59:e plats.
På tredje sträckan har vi satt storådalens senaste tillskott, Susan, ingen lätt uppgift med en väldigt utslagsgivande sträcka där de första fyra km är mycket nedför och sista sex i stort sätt enbart uppför. Hon löste uppgiften galant och hade 53.53 på dom 10,8 kilometerna. I Risberg växlade vi som 43:a
Matias Dahlin har varit med några år nu men årets säsong har sätt ljusare ut än någon tidigare därför fick han för andra gången föra laget vidare på sträckan mellan Risberg och Evertsberg. Matias som har väldigt svårt med värme hade det kämpigt, slet mycket och kämpade i den tuffa terrängen men han gjorde det bra och till slut växlade han efter 1.04.48, en tid bara några få sek från förra gången.
Tuffaste och längsta sträckan är sedan från Evertsberg ner till Oxberg, 15 km med mycket spång och dom klassiska ”Lundbergsbackarna”. Den här sträckan ville Tommy ha och då fick även Tommy sträckan. Man såg att många slet och kämpade och Tommy var inget undantag, helt färdig kom han till Oxberg på tiden 1.13.38 och med den tiden blev han 148:a på den klassiskt tunga sträckan.
Annette sprang så fort på sträcka 6 att vi knappt han reagera, vi stod och letade efter henne, sa att nu måste hon komma snart, och då hade hon redan växlat. Den korta 4,5 km mellan Oxberg och Gopshus skulle Annette avverka på 26 min enligt schemat, hon var denna dagen topp tre att hålla vad hon blev ”tillsagd”, 26.09 är väldigt nära.
Ny bekantskap igen, Maria Mantére från Stockholm ville göra oss den äran att medverka och då så tyckte vi så klart att de va trevligt och erbjöd henne sträcka 7. Den tuffa och knixiga banan på 4,7 km avverkades på 29.18 med det blev Maria 205:a på sträckan.
Lasse har, enligt honom själv, varit tung, seg och inte alls presterat resultat som han vill ha på många säsonger. Visst kan jag hålla med om att det vissa stunder sätt slitsamt ut men idag skulle de bli annorlunda. De 4,7 km från Hökberg till Läde sprang Lasse på 22.50, kontra schemat var han bäst av alla då han faktiskt gick under med 10 sek. Idag såg han lätt och spänstig ut och fort gick det, 54:e plats av alla mixlag på sträckan.
Vi avslutade med två från Östansjö, två som båda heter Franzén och den yngre fick börja. Emil har varit skadedrabbad under en längre period och ville p.g.a. detta inte ha någon längre sträcka. Vi tyckte att 5,5 km skulle passa och det gjorde det ju också, hans 25.03 innebar en 35:e placering på sträckan, bästa enskilda placeringen i laget.
Pappa Mats tog laget till målet i Mora. Mats är en stabil löpare som är väldigt jämn på runt 5 min/km så även idag. När han passerade under ”I fäders spår för framtida segrar” så visade klockan på 45.42 på de 8,9 kilometerna, det vill säga 5.09/km.
Laget fick en sluttid på 7.32.12 och hamnade på 57:e plats av 308.
Dagen kan med mina ord beskrivas enklast som VARM. Det här var dagen då ALLA i laget slet och krigade för varje sekund, dagen då vi blev kämparna som kämpade i fädernas spår!
Efter målgången blev det bad för vissa, goda och blandade drycker för andra i väntan på den djupt prestigefyllda femkampen som i år blev en sexkamp. Glada miner, god mat och dryck samt härlig underhållning från två riktiga gitarress fick avsluta kvällen.
Tack åter igen för en riktigt trevlig och fin helg alla ni som gjorde helgen till det den blev.
Mvh
Niclas och Lasse
